varför vågar jag inte prata med honom? eller nej, varför vågar jag inte ens titta på honom?! Inte för att han tittar på mig heller, han vet att jag är intresserad av honom men endå så tittar inte ens människan på mig.. visst han kanske inte är intresserad av mig men snälla han behöver inte behandla mig som luft i vilket fall som helst. Alla tjatar på mig att jag ska säga hej men varje gång han kommer där så kan jag inget annat en att kolla ner i marken. Det enda jag kan är att skämma ut mig fram för honom, jag sumpar varenda chans jag får! Visst jag känner inte killen hur kan jag vara så desperat då? Men han har varit där länge, jag har inte pratat om det men han har funnits där och ja, jag har märkt honom. Mer en märkt honom.. Jag har tänkt ut hur jag tror (hoppas) han är som person, jag kanske har helt fel uppfattning om hur han är men det är därför jag vill prata med honom, lära känna han etc för att se om han ens är något för mig. Vissa kan säga att jag har blivit "kär i hans utseende" och vissa kan tycka att det var "kärlek vid första ögonkastet" själv är jag ganska förvirrad, tror det kan vara både och liksom. Det är väldigt svårt att förklara hur det kan ha blivit så här, kanske någtot fel i hjärnan efter all supande? vem vet, det enda jag vet är att jag hatar när det blir helg för då går det två dagar då jag inte ser honom, och just nu nöjer jag mig med att bara se på honom..